Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).  Related Paintings of tidemand :. | The Dauphin Charles Orlant | The Retable of Le Cellier | The Battle at Pons Milvius | Pieta | jean auguste dominique lnges |
Related Artists:
Jean-Louis Forain
1852-1931 French painter, printmaker and illustrator. Around 1860 he moved with his family to Paris, where he was taught by Jacquesson de la Chevreuse (1839-1903), Jean Baptiste Carpeaux and Andre Gill. He participated in the Franco-Prussian War (1870-71) and was a friend of the poets Paul Verlaine and Arthur Rimbaud; the latter is the presumed subject of a portrait (1874; priv. col., see 1982 exh. cat., no. 1) that may have influenced Manet late portrait of Mallarme (1876; Paris, Louvre). Forain first met Manet through his friendship with Degas in the early 1870s at the salon of Nina de Callias. He continued to associate with Manet, meeting the group of young Impressionists at the Cafe Guerbois and the Cafe de la Nouvelle Athenes. In 1878 Forain painted a small gouache, Cafe Scene (New York, Brooklyn Mus.), which probably influenced Manet Bar at the Folies-Bergere (1881-2; London, Courtauld Inst. Gals).
Le Sidaner Henri
Ile Maurice 1862-Versailles,1939 was an impressionist painter born to a French family in Port Louis, Mauritius. In 1870 he and his family settled in Dunkirk. Le Sidaner received most of his tutelage from the Ecole des Beaux-Arts under the instruction of Alexandre Cabanel but later broke away due to artistic differences. He traveled extensively throughout France and also visited many cities around the globe such as London, New York, Venice and Paris as well as some small villages throughout Europe. Le Sidaner exhibited at the Salon, the Galeries Georges Petit in Paris and the Goupil Gallery in London. He lived in Gerberoy, France. Le Sidaner's work was referenced in Marcel Proust's novel In Search of Lost Time.
Jean Clouet
French Painter, ca.1485-1541 painter. He was chief painter to Francis I and produced many pastel portraits of members of the French court. Clouet was one of the best 16th-century portrait painters, both incisive and delicate in the psychological characterization of sitters. His drawings are simple, broad, and subtle; his paintings are fresh in colour, subdued in modeling, and minute in execution. He was celebrated in his lifetime as the equal of Michelangelo. His son Francois Clouet (c. 1515 ?C 72) took his place as official painter to Francis I in 1540.