Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).  Related Paintings of tidemand :. | Madonna della Cintola | Woman with a Pearl | Leda h | Sargent emphasized Almina Wertheimer exotic beauty in 1908 by dressing her en turquerie | Adoption of the Polish Constitution of May 3 |
Related Artists:
Loo, Louis-Michel van
Flemish active in France, 1707-1771 Painter, son of Jean-Baptiste van Loo. He trained with his father in Turin and Rome, later attending the courses of the Acad?mie Royale in Paris. He received the institution's first prize for painting in 1726, and in 1728, accompanied by his brother, Fran?ois, and his uncle, Carle, returned to Rome where he was associated with Francois Boucher. On his way back to France, he stayed for a time in Turin, painting portraits of the royal family of Sardinia, the Duke and Duchess of Savoy. In Paris he was admitted to membership of the Acad?mie Royale and in 1735 was appointed assistant teacher at the Academie, becoming renowned as a specialist in portrait painting. Most of his portraits from this period are half-length, combining ideas from Hyacinthe Rigaud's later work with other more natural and innovative ones. On the death of Jean Ranc, Philip V of Spain asked Rigaud to suggest a substitute, and van Loo was proposed. He arrived in Madrid in 1737 and remained there as Pintor de la Corte until 1752, responding with modern aesthetic ideas to the demands of the Spanish monarchs for pomp and splendour. He carried out court commissions but devoted part of his time to teaching, his pupils often becoming studio assistants. He also took an active part in meetings held over a number of years to establish the Real Academia de Bellas Artes de S Fernando, for which he produced the canvas, the Education of Cupid by Venus and Mercury
Frederic Edwin Church
American Hudson River School Painter, 1826-1900 ..American painter. He was a leading representative of the second generation of the HUDSON RIVER SCHOOL, who made an important contribution to American landscape painting in the 1850s and 1860s. The son of a wealthy and prominent businessman, he studied briefly in Hartford with two local artists, Alexander Hamilton Emmons (1816-84) and Benjamin Hutchins Coe (1799-1883). Thanks to the influence of the Hartford patron DANIEL WADSWORTH, in 1844 he became the first pupil accepted by Thomas Cole. This was an unusual honour
Gabriel Bella
Italian, 1730-1799